Valborg På Campus började som en idé om att Umeå förtjänade en egen valborgstradition. När jag startade projektet fanns ingen etablerad struktur, ingen organisation och ingen tidigare manual att luta sig mot. De första åren handlade därför lika mycket om att skapa själva evenemanget som att bygga upp allt runt omkring: organisation, processer, relationer, dokumentation och en kultur för hur arbetet skulle bedrivas.
Jag var grundare och projektledare under de tre första åren. Det innebar i praktiken ett övergripande ansvar för allt från vision till genomförande. Projektet drevs på uppdrag av studentkårerna, men det operativa ansvaret låg hos oss som arrangörsgrupp. I styrdokumentet, som jag tog fram för att möjliggöra kontinuitet över åren, spänner innehållsförteckningen över kommunikation, ekonomi, logistik, tillstånd, säkerhet, artistbokning, personal, riskhantering och efterarbete. Det speglar ganska väl hur brett ansvaret faktiskt var.
Min roll har alltid varit både strategisk och operativ. Jag har arbetat med den övergripande riktningen – hur Valborg På Campus skulle positioneras, hur det skulle upplevas, vilken ton och identitet det skulle ha – men också med detaljerna: grafisk profil, sociala medier, annonser, affischer, reels, copy, schema, artistpresentationer och den löpande kommunikationen inför biljettsläpp och artistsläpp. Planeringen för marknadsföringen 2025 visar hur granular nivån var, med veckoplanering, innehållsstrategi, tävlingar, artistsläpp och videohälsningar. Jag producerade själv stora delar av det visuella materialet och var drivande i hur varumärket skulle kännas – färgstarkt, tydligt och självsäkert, utan att bli exkluderande.
Artistbokningarna var en central del av arbetet. Att gå från en ny studentfestival till att boka akter som Estraden, Otto Knows, Greekazo och Dalmatin 2025 var ett resultat av flera års relationsbyggande, förhandlingar och successivt ökade ambitioner. Lineupen blev ett konkret kvitto på att festivalen tagit ett kliv upp i nivå, men bakom varje namn låg budgetavvägningar, tekniska riderförhandlingar, logistik och säkerhetsbedömningar.
Logistiskt har projektet varit omfattande. Evenemanget har vuxit till 5 000 besökare med scen, ljud, ljus, storbildsskärm, inhägnat område, foodtrucks, vattenstationer, sjukvård och säkerhetsorganisation. Jag har arbetat med tillståndsprocesser, dialog med polis, räddningstjänst, ordningsvakter, Röda Korset och markägare. 2025 ställdes vi inför sena direktiv om väskförbud och alkoholfri zon, vilket krävde omförhandlingar, omstrukturering av entréflöden och tydlig extern kommunikation utan att skapa oro. Den typen av situationer har varit återkommande – väder, snöskottning, säkerhetskrav – och en stor del av min roll har handlat om riskhantering, prioritering och att fatta beslut under tidspress.
Ekonomiskt har jag haft ett övergripande ansvar för budget och resultat. 2025 landade preliminärt på ett överskott om cirka 255 000 kronor på en omsättning över två miljoner. Det resultatet är inte bara en siffra utan ett uttryck för hur vi successivt professionaliserat arbetet med kostnadskontroll, avtal, samarbeten och intäktsmodeller, samtidigt som vi höjt kvaliteten i genomförandet.
En viktig del av mitt engagemang har varit att bygga en struktur som överlever mig. Styrdokumentet och överlämningen till ny projektledare 2025 var ett medvetet arbete för att säkerställa kontinuitet. Jag har velat att festivalen ska vara större än enskilda personer. Efter 2025 valde jag att kliva av projektledarrollen och lämna över ansvaret till nästa generation. I dag agerar jag mer som konsult och bollplank – stöttar i strategiska frågor, delar med mig av erfarenheter kring tillstånd, säkerhet, marknadsföring och ekonomi, men utan att vara operativt ansvarig.
För mig har Valborg På Campus aldrig bara varit ett evenemang. Det har varit ett flerårigt organisationsbygge. Ett arbete i att skapa en tradition där det tidigare saknades en, och att göra det på ett sätt som kombinerar studentengagemang med professionellt genomförande. Det har krävt kreativitet, uthållighet och ett stort mått av ansvarstagande – både gentemot 5 000 besökare på en äng i april och gentemot de personer som ska ta projektet vidare efter mig.
Om jag ska sammanfatta min roll är det kanske just det: jag har byggt strukturen, format identiteten och lett arbetet från idé till etablerad tradition. Och sedan sett till att det kan fortsätta utan mig.